Johan - Tankar i toner och ord

Året var 1984. Kanadensaren Bryan Adams släppte låten "Summer of 69". Jag var 14 år och tyckte att Bryan Adams var något av det coolaste som fanns. Och den rösten. Jag ville vara Bryan Adams. Jag ville ha den rösten. Men mitt liv var fyllt av något helt annat. Fotboll. I stort sett allt kretsade kring fotboll. Och flickvännen. Märkte nu att jag satte fotbollen först. Jag minns inte att det kändes så då och nog hade jag tid både till skola, flickvän och fotboll. Det fanns tid till hur mycket som helst. Livet var underbart. På alla sätt. I januari 2018 började jag jobba på Lars Kaggskolan i Kalmar. Jag lämnade mitt jobb som högstadielärare på Skansenskolan i Mörbylånga till ett jobb i gymnasiet. Och som jag trivs på den skolan. Jag går till jobbet på lätta ben och ett stort leende på läpparna. Varje dag. Jo, det är precis så det känns. Varje dag. Det finns många skäl till att det känns så, men som så många gånger handlar det om människor. Och möten. Många fantastiska kolleg

The Cranberries "Dreams". Jag hörde den första gången på ett bröllop på norra Öland. På stranden vid Homrevet som är en fortsättning, norrut, av Böda Sand. En av mina allra första vigslar som borgerlig vigselförrättare när det begav sig. En magisk vigsel där brudpar med brudnäbbar kom gående i vattenbrynet. Brudgummens syster var en av sångerskorna som sjöng denna fantastiska låt under vigseln. Jag tror att året var 2011. Jag är full av beundran. Jag beundrar människor som har drivet att uppfylla sina drömmar. Och som inte ger sig. Människor som har förmågan att sätta upp mål och som planerar sin väg för att nå målet, drömmen. Jag har också haft drömmar jag har velat förverkliga. Men jag har slutat drömma. Det kan låta hårt och brutalt, men så känns det inte för mig. Jag hade nog trott att det skulle kännas både surt och bittert att skriva de orden, men det gör det inte. Det är nästan tvärtom. En lättnad. "Oh my life is changing everyday In every possible way And

VNV Nation "When is the future?" Som jag tidigare berättat här på bloggen så såg jag VNV Nation live första gången i januari i år. I Kalmarsalen. En väldigt bra och i många stycken imponerande konsert. Låten "When is the future?" var en av kvällens höjdpunkter. Fantastisk låt. Fantastisk text. "We live in a dream Keeping visions alive It's just a reflection A world that never dies The image we create Now image we designed It's a beautiful life So when is the future" Jag läste en mycket intressant artikel i Veckans Affärer publicerad 2019-02-19 av Jill Bederoff. Hur kan en mäta vilken effekt långsiktiga politiska beslut får på människors liv? Är BNP det bästa sättet att mäta ett lands välmående och tillväxt? BNP är ifrågasatt, men få har gått till praktisk handling. MEN nu har Nya Zeeland gjort precis det. Och premiärministern som har skridit till verket är Jacinda Ardern. För övrigt världens yngsta kvinnliga premiärminister. Redan

Lars Winnerbäck - "Granit och morän". En av mina stora favoriter och en av hans bästa låtar. Jag älskar vemodet och djupet...lyriken och harmonierna. Jag återkommer nästan alltid till Winnerbäck på ett eller annat sätt. Hittar nytt djup i låtarna. Nya infallsvinklar. Jag började engagera mig politiskt inför valet 2006. Då i Moderaterna. Perioden 2006-2010 var jag ersättare i kommunfullmäktige och ordinarie ledamot i skolnämnden i Mörbylånga kommun. Redan 2009 fick jag möjligheten att arbeta med politik på heltid i landstinget i Kalmar län (Numera Region Kalmar län). Jag blev politisk sekreterare och även samordnare för Alliansen. Hösten 2013 valdes jag till landstingsråd och valåret 2014 visade sig bli mitt enda år som landstingsråd och sista år som heltidspolitiker. När jag efter valet bestämde mig för att avgå var känslan att mina år i politiken var över. Så kändes det då. Och ganska snart därefter kom jag också till insikt om att Moderaterna inte var mitt parti längre.

VNV Nation med helt underbara "From my hands". En låt som jag vill ha på min begravning. Nu blev du som läsare en del av mitt vita arkiv. Jag hoppas inte att du misstycker. Min fina och goa vän, Andreas, invigde mig i detta band och denna låt för knappt ett år sedan. Tidigare i år var VNV Nation i Kalmarsalen för en spelning och vi var där. Andreas och jag. Och många fler. Vi fick dessvärre inte höra "From my hands", men däremot många andra fantastiska låtar. De skriver riktigt bra texter...texter som sätter sig djupt i både hjärta och själ. "From my hands" är en sådan låt. Videon är producerad av ett av bandets fans och jag tycker att hen har gjort ett alldeles otroligt arbete. Vilken berättelse det blir... Jag funderar och grunnar mycket på samtiden...den tid som vi lever i här och nu...den tid som vi är en del av. Vissa dagar låter jag mig inte påverkas av den, men andra dagar går det inte att värja sig. Vemodet rullar in och jag får en känsla av dj

"Hotel California" med Eagles. En låt som för alltid har kommit att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Inte så mycket för innehållet/lyriken utan mer för vad jag förknippar låten med. Och de minnen som låten för med sig. Jag minns mitt barndomsrum. I mitt barndomshem på Smörsoppgatan i Färjestaden. I gillestugan med den underbara heltäckningsmattan och de med träpanel beklädda väggarna. Jag bodde i källaren, men vi sa alltid gillestugan. Det var min plats på jorden under många år. Jag älskade den platsen. I en del av rummet fanns pappas skivspelare. Och en av vinylskivorna var mycket speciell. Den spelades ofta. "Hotel California" med Eagles. Jag förstod inte då vad låten handlade om. Det förstod jag långt senare. Den sitter numera djupt rotad i mitt inre. Det finns två personer som jag har kommit att förknippa den här låten med. Ja, t.o.m tre egentligen. Och det är det som är så fint med musiken och lyriken. Att den skapar möten och minnen mellan os

Bradley Cooper & Lady Gaga i den helt fantastiska och tårdrypande filmen "A star is born". Låten "Shallow" får rama in min nystart som bloggare. Den får göra det i såväl toner som ord för det är just så här jag vill ha det när jag delar med mig av mina tankar om livet i stort och smått. Med tonerna och orden som mina utgångspunkter.  "I'm off the deep end, watch as I dive in I'll never meet the ground Crash through the surface, where they can't hurt us We're far from the shallow now" Så kastar jag mig ut i offentligheten igen. På självaste Alla Hjärtans Dag. Jag kan inte tänka mig en bättre dag att börja blogga igen. Det är ett tag sedan sist och för några år sedan var jag en flitig bloggare. Då under titeln "Johan Gustafsson - säger det i toner och ord". Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv och visste inte riktigt varför jag skrev längre. Beslutet att där och då helt avsluta bloggen var plötsligt helt