Johan - Tankar i toner och ord

Josefin Nilsson "Min Gud". "Det handlar om att leva och om att finnas till Varför all min oro blir kvar här inuti Därute blåser vinden kallt Därute har jag sökt dig överallt Ja du vet där vägen leder tlll ett hav Precis där invid krönet, där husen står på rad I det tredje, det med sprucket tak I det högra fönstret, där sitter jag Min Gud, var finns du nu Jag undrar bara var, säg var finns du Så kom, kan jag få ro I mitt sinne kom, kom ge mej mod Så svara nu, om du är Gud Jag vill veta, hör du mej nu Så svara mej, säg att du är där Om du letar, så finns jag här Timmen den är sen snart, är nu igår Och tiden sen imorgon, säg finns vi då Kan du säga mej hur man gör Hjälp mig att leva, svara om du hör Min Gud, var finns du nu Jag undrar bara var, säg var finns du Så kom, kan jag få ro I mitt sinne kom, kom ge mej mod Ge mej ett svar, om Gud du är Ja, jag vill veta, om du finns där Så svara mej nu, och säg att du är där Om du letar, så finns

Eva Cassidy sjunger The Impressions låt från 1965 - "People get ready". "People get ready For the train to Jordan Picking up passengers From coast to coast Faith is the key Open the doors and board them There's room for all Amongst the loved the most There ain't no room For the hopeless sinner Who would hurt all mankind Just to save his own" Det är ett nytt politiskt landskap i Sverige. Jag har hört det så många gånger nu så att jag börjar tro att det bara är en klyscha som används för att legitimera de beslut man nu anser sig tvingas ta just för att det är ett nytt politiskt landskap. Jag är besviken. Jag är så oerhört djupt besviken. Och anledningen till min besvikelse stavas KD. Kristdemokraterna. Partiledare Ebba Busch Thor förklarade för några dagar sedan att man nu är beredda att föra politiska samtal med alla partier. Inklusive SD. Inklusive Sverigedemokraterna. Inklusive ett parti sprunget ur vitmaktrörelsen. Sprunget ur idéer

Peter Lemarc "Starkare än ord". Musik när musik är som allra bäst. "Jag försöker gå bredvid dig Jag har krafter kvar att blåsa mod Och som ett outtalat löfte Så mycket starkare än ord" Jag blir djupt förundrad av människor som inte riktigt kan glädjas åt andras framgångar. Och i synnerhet när det gäller unga människors framgångar. Greta Thunberg har haft några riktigt tuffa år sedan hon förstod att jordens klimatkris var djupt allvarlig. Men hon vände det till något positivt och har under de senaste månaderna fått en närmast gigantisk uppmärksamhet världen över för sitt engagemang för sin och allas vår framtid...i synnerhet världens ungdomars framtid. Att som ung människa idag få sådant genomslag för sitt engagemang och sitt arbete är oerhört imponerande. Och även om man av någon anledning är kritisk till det hon kämpar för så är jag tämligen säker på att man ändå imponeras av henne. Varför är det då så svårt att säga det och/eller skriva det? Att vara krit

Kent. Sverige. Jag tror på att det goda ska vinna över det onda. Jag vet också att det finns väldigt mycket som är bra. Som är fint. Som är vackert. Men stundtals verkar det som att vi istället bara fokuserar på det som är dåligt. Som är illa. Som är fult. Vi vill göra saker bättre. Jag förstår det. Och jag tycker självklart att det är en bra drivkraft. För att det ska bli bättre måste vi se det som inte är bra och göra det bättre. Eller att göra det som är bra ännu bättre. Vi människor fungerar så. Ändå fastnar jag under stundom i en negativ spiral som byggs på av den negativism och de högljudda tongångar som jag möter i nyhetsflödet och på sociala medier. Det är lätt att tro att det mesta är skit och att även Sverige är ett skitland...men...så är det självklart inte. För att försäkra mig om att det finns människor därute som vill dela med sig av det som är bra med Sverige så bad jag mina vänner på Facebook om en tjänst. Kunde de tänka sig att dela med sig av det som de tycker ä

Bruce Springsteen och "Brilliant disguise". Min husgud. I en av hans allra bästa låtar. Mina tankar har fastnat i fasader, bildsättningar och vad som är äkta och inte äkta. I vår samtid. Runt omkring oss. Här och nu. Jag tror att det ligger en hel del i en önskan om att vi ska försöka se det goda i varandra. En del skulle kanske säga att det är ett naivt sätt att se på människan. Och det finns stunder då jag är benägen att hålla med om det, men jag vill inte landa där. Jag vill hellre tro att det handlar om att försöka känna med varandra. Att försöka hitta orsaker till att människor agerar på ett visst sätt...mer än att det är med onda avsikter. Jag jobbar ständigt med detta. Och jag lyckas inte alltid. Långt därifrån. Men så länge viljan finns att försöka förstå så sker någonting i mötet med andra människor. Tror jag. Ändå måste jag ibland avskärma mig och t.o.m. ta avstånd. Det blir för mycket för mig. Det tar för mycket energi. Samtidigt som jag vill glädjas med och

Lars Winnerbäck "Ett slags liv". Så här låter det när han är som bäst. Vemodigt. Vackert. Eftertänksamt. Harmoniska toner och djupa texter med ett äkta innehåll. Jag älskar det. "Jag har aldrig drömt om diamanter Jag har aldrig drömt om guld Jag har drömt för att få vila en stund Från ärenden och skuld" Jag tillbringar mycket tid på sociala medier. Alldeles för mycket för mitt eget bästa. Det har jag konstaterat för länge sen utan att ha förmågan att göra något konkret åt det. Men det är något som fascinerar mig och det är något som jag är en del av. Samtidigt tänker jag ofta på vad det egentligen är som fascinerar och intresserar. Vad är det som visas upp för världen? På Instagram. På Facebook. På de sociala plattformarna. Är det verkligheten? Eller är det bara en fasad och en bildsättning av något som egentligen inte är på riktigt? Jag ser det ständigt, men så tittar jag på mina egna sidor och blir med ens ödmjuk. Är jag bättre än någon annan? Vad delar j