Besvikelse

Eva Cassidy sjunger The Impressions låt från 1965 - "People get ready".

"People get ready
For the train to Jordan
Picking up passengers
From coast to coast

Faith is the key
Open the doors and board them
There's room for all
Amongst the loved the most

There ain't no room
For the hopeless sinner
Who would hurt all mankind
Just to save his own"

Det är ett nytt politiskt landskap i Sverige.

Jag har hört det så många gånger nu så att jag börjar tro att det bara är en klyscha som används för att legitimera de beslut man nu anser sig tvingas ta just för att det är ett nytt politiskt landskap.

Jag är besviken. Jag är så oerhört djupt besviken. Och anledningen till min besvikelse stavas KD. Kristdemokraterna. Partiledare Ebba Busch Thor förklarade för några dagar sedan att man nu är beredda att föra politiska samtal med alla partier. Inklusive SD. Inklusive Sverigedemokraterna. Inklusive ett parti sprunget ur vitmaktrörelsen. Sprunget ur idéer med nazistiska och rasistiska rötter. Och det partiet ska nu KD föra politiska samtal med. Fy fan!

När jag opponerar mig mot detta, i sociala medier, i samtal...ja, då möts jag bl.a. av kommentarer som menar att det är odemokratiskt att ignorera ett parti som har fått mer än 1,1 miljoner röster (17,53%). Dessa kommentarer menar att andra måste föra politiska samtal med ett parti för att det partiet har fått så många röster. Det är inte demokrati. Demokrati är att ett parti som har fått så många röster också får det antal platser i Sveriges Riksdag som valresultatet motsvarar. Det är det enda som antalet röster innebär. Sedan är det helt upp till övriga partier vilka man vill föra politiska samtal med, samarbeta med, styra landet tillsammans med eller gå i opposition tillsammans med. Om övriga partier väljer att arbeta ensamma eller väljer att samarbeta med något annat eller några andra partier så är det helt i deras demokratiska rätt att göra så. När man menar att det är odemokratiskt att inte samtala eller samarbeta med SD så är det helt fel. Det är däremot odemokratiskt att kräva av andra partier att samarbeta med ett parti man inte vill samarbeta med. Det borde vara en självklarhet att förstå det.

Tillbaka till KD. Partiet bjuder nu in SD i värmen och ytterligare ett steg på SD:s maktsträvan är uppfyllt. Det pratas bara om samtal, men det är givetvis ett sätt att släta över vad det verkligen innebär. Nu kommer Ebba Busch Thor och förmodligen även Ulf Kristersson (även om det är lite luddigt än så länge) att sätta sig ned med Jimmie Åkesson. I politiska samtal. Det är en enorm förändring i det politiska landskapet. Och Åkesson kommer givetvis inte bara att sitta där som en nickedocka och vara ödmjukt tacksam för att han får komma in i värmen. Nej, det finns inte på kartan. Självklart kommer han att ställa krav från sitt parti på vart de politiska samtalen ska ta vägen.

För att kunna föra fruktsamma politiska samtal måste man på något sätt känna samhörighet, tillit och förtroende. Det är givetvis bra om man har en värdegrund som stämmer någorlunda överens. Det är åtminstone väldigt bra om man har en människosyn som förenar. Om man varken har en gemensam värdegrund eller en gemensam människosyn så torde det vara närmast omöjligt att påbörja ett politiskt samarbete. Jag kan inte tänka mig att KD eller M har en värdegrund och/eller människosyn som stämmer överens med SD. De kan omöjligen dela SD:s syn på att varje människa har en medfödd essens som skiljer människor åt. Jag kan inte se att de tänker som SD. Ändå påbörjas nu ett samarbete. Samtal är givetvis bara början på ett fördjupat samarbete, men när jag säger så får jag omedelbart mothugg. Då är jag fel ute. Nej, jag tror inte det. Jag tror tvärtom att jag är helt rätt ute. Det här är bara början.

"People get ready
For the train to Jordan
Picking up passengers
From coast to coast

Faith is the key
Open the doors and board them
There's room for all
Amongst the loved the most

There ain't no room
For the hopeless sinner
Who would hurt all mankind
Just to save his own"

Jag har varit ganska nära maktens kärna. Under några år samarbetade jag med kristdemokrater och jag har gjort erfarenheter som gör att jag nu känner mig helt säker på att jag har rätt. Politik sker inte impulsivt. Politik sker med mycket noggranna och genomtänkta strategier och jag vill påstå att just KD är exceptionellt strategiska. Ingenting sker av en slump och även om det utåt sett ser rakryggat och ärligt ut så finns det en annan sida. Jag har fått känna på det. Alla partier är självklart mycket strategiska, men det finns också en värdegrund och en människosyn som fungerar som en slags politisk kompass. Det borde det åtminstone göra. KD vet precis vad de gör. Och de vet precis vart det är tänkt att leda. Det här är bara början.

Jag är övertygad om att KD var oerhört oroliga över hur deras nya besked skulle tas emot. När flera ledarsidor och även väljarundersökningar visade att majoriteten tyckte att det var bra, ja då basuneras det ut på sociala medier i en strid ström. Partiapparaten jobbar snabbt och effektivt för att sätta bilden av att detta var något mycket bra. Det gick att ta på den lättnad som många KD-företrädare kände. Personligen kände jag sådan besvikelse att jag inte orkade läsa om det längre. Jag måste freda mig. Jag tycker att det är så jäkla bedrövligt. På sociala medier behöver jag inte längre läsa om det. Det är över nu. Det är inte så enkelt, men jag gör vad jag känner att jag måste göra. Slippa läsa om det.

"There ain't no room
For the hopeless sinner
Who would hurt all mankind
Just to save his own."

Det är ett nytt politiskt landskap. Blaha!

Värdegrund. Människosyn. Det är det enda politiska landskap jag behöver. Hur mycket har egentligen förändrats?

Besvikelse och svek. Två ord som påminner om varandra. Kristdemokraterna som inte vill sammankopplas med kristendom mer än att värdegrunden bygger på kristen etik och moral. Ja, tjena...mig lurar ni inte.