Minnen

"Hotel California" med Eagles. En låt som för alltid har kommit att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Inte så mycket för innehållet/lyriken utan mer för vad jag förknippar låten med. Och de minnen som låten för med sig.

Jag minns mitt barndomsrum. I mitt barndomshem på Smörsoppgatan i Färjestaden. I gillestugan med den underbara heltäckningsmattan och de med träpanel beklädda väggarna. Jag bodde i källaren, men vi sa alltid gillestugan. Det var min plats på jorden under många år. Jag älskade den platsen. I en del av rummet fanns pappas skivspelare. Och en av vinylskivorna var mycket speciell. Den spelades ofta. "Hotel California" med Eagles. Jag förstod inte då vad låten handlade om. Det förstod jag långt senare. Den sitter numera djupt rotad i mitt inre.

Det finns två personer som jag har kommit att förknippa den här låten med. Ja, t.o.m tre egentligen. Och det är det som är så fint med musiken och lyriken. Att den skapar möten och minnen mellan oss människor. Den skapar därmed också känslor och kärlek. Per automatik.

Min pappa och jag har musiken tillsammans. Det går nästan inte en dag utan att jag får ett nytt tips. En ny artist. En ny låt. Eller en gammal artist som är ny för oss. "Johan, lyssna på denna." Johan, den här skulle du ha i din repertoar." "Hotel California" är pappas låt. Som blev min låt. Som är vår låt. Så kommer det alltid att vara.

Min morbror Tomas. Min underbara morbror Tomas. Förmodligen en av de godaste och finaste människorna som har gått på denna jord. Tomas finns inte längre med oss. Den förbannade sjukdomen tog honom. Fuck cancer. Men i våra minnen finns det oändligt med berättelser om Tomas. Underbara berättelser. Underbara minnen. Tomas blev frisk från sin cancer, men skiten kom tillbaka. Och där i beskedet om att den åter greppat tag om kroppen bestämde sig Tomas, hans fru, och mina föräldrar att de skulle uppleva något tillsammans innan det var för sent. Resan gick till Hamburg. Resan gick till en live-konsert i Hamburg. De skulle se och höra Eagles. Live. Jag skickade med en önskan och en kväll ringde så telefonen hemma hos mig och min familj.

När jag svarade hörde jag bara ett trumpetsolo, men jag fattade direkt. Det visade sig senare att inte ens min pappa hade förstått. När första tonen på trumpeten ljöd hade Tomas vänt sig till pappa och sagt: "Nu ringer du Johan." Och så blev det.

Jag fick höra hela "Hotel California" genom telefonen. Vi hörde den alla samtidigt. De på plats i Hamburg. Jag på plats i Färjestaden. Det var magiska minuter och ett minne som jag aldrig kommer att glömma. Jag tror att jag kommer att bära med mig det även efter min död.

Tomas fick en kort tid till, men cancern tog honom från oss. När det så var dags för hans begravning bad hans söner, mina kusiner, mig att jag skulle sjunga något i kyrkan. Det blev givetvis en Eagles-låt. "Love will keep us alive". Även det en helt fantastisk låt. Jag lyckades arrangera om den lite så att den fick en extra refräng i mitten:

"Welcome to the Hotel California.
Such a lovely place (such a lovely place)
Such a lovely face
Plenty of room at the Hotel California
Any time of year (any time of year) you can find it here"

Det var ett mycket speciellt ögonblick för mig och jag förstår inte än idag hur jag mäktade med att sjunga i den stunden. Men det var för Tomas. Och för hans familj. För min mamma. För oss. För mig. En oerhört stor stund.

Låten har följt mig vidare i livet och den har alltid sin speciella plats när jag spelar och sjunger. Jag älskar den. Jag älskar Tomas. Jag älskar min pappa. Vi har något tillsammans. Inte bara en låt, men definitivt den låten.

När jag sätter igång det här musikklippet...när trumpeten spelar sin första toner...då händer något alltigenom gott i mig. Då minns jag. Då ler jag. Då blir jag varm i hjärtat. Sen vet jag att jag har några fullständigt magiska minuter framför mig. Då sitter jag där igen med telefonluren mot örat. Vi pratar inte med varandra. Vi lyssnar tillsammans. Min morbror Tomas, min pappa...och jag. Och givetvis även min mamma. Hon var också där. Hon minns. Och hon älskar. Kärleken övervinner allt. Minnen består. Lever kvar. Och skapar något nytt och fint i oss.

Men allra bäst är "Hotel California" på vinyl. På pappas skivspelare hemma i min (vår) gillestuga.

Minnen.

Krama varandra därute.