Drömmar

The Cranberries "Dreams". Jag hörde den första gången på ett bröllop på norra Öland. På stranden vid Homrevet som är en fortsättning, norrut, av Böda Sand. En av mina allra första vigslar som borgerlig vigselförrättare när det begav sig. En magisk vigsel där brudpar med brudnäbbar kom gående i vattenbrynet. Brudgummens syster var en av sångerskorna som sjöng denna fantastiska låt under vigseln. Jag tror att året var 2011.

Jag är full av beundran. Jag beundrar människor som har drivet att uppfylla sina drömmar. Och som inte ger sig. Människor som har förmågan att sätta upp mål och som planerar sin väg för att nå målet, drömmen. Jag har också haft drömmar jag har velat förverkliga. Men jag har slutat drömma. Det kan låta hårt och brutalt, men så känns det inte för mig. Jag hade nog trott att det skulle kännas både surt och bittert att skriva de orden, men det gör det inte. Det är nästan tvärtom. En lättnad.

"Oh my life is changing everyday
In every possible way
And oh my dreams
It's never quite as it seems
Never quite as it seems"

Livet förändras. Och det är inte så att jag inte har uppfyllt någon av mina drömmar. Det har jag. Och drivet att förverkliga dem har jag också haft. Jag är nöjd med det. Det är nog där jag landar till slut. Att vara nöjd.

Jag hade en dröm att skriva en bok. Det fanns ett uppslag, en ingång. Och jag började. Slutade. Började igen. Fortsatte. Och slutade igen. Jag tror att det är så det går till när en skriver en bok. Och kanske börjar jag igen. Men förmodligen inte. Jag har inte drivet.

Samtidigt blir jag så imponerad och fascinerad över författarskapet och de som har förmågan...att skriva. Jag har just läst ut "Dolt förflutet" av Thomas Karlsson och Lennart Guldbrandsson. Jag känner Thomas sedan många år tillbaka så det var extra spännande att läsa hans (vad jag vet) första bok. Den var fullkomligt lysande och helt i min smak. När en inte vill att läsningen ska ta slut och en inser att boken är en äkta "bladvändare"...ja, då vet en att författarna har lyckats fånga sin läsare. Jag är en stor Dan Brown-fan och har slukat hans böcker ända sedan "Da Vinci-koden". "Dolt förflutet" är i klass med Brown. Och för mig innebär det succé. Jag är ingen bokrecensent och har inte tänkt att försöka mig på att recensera "Dolt förflutet", men jag förstår när en bok har fångat mig. Det händer mig ibland och det här blev en sådan läsupplevelse. Jag beundrar både författarskapet och drivet som måste ha legat bakom arbetet. Jag antar också att det var en dröm som uppfylldes när Thomas stod där med slutresultatet i sin hand. Nu visar det sig också att juryn för Selmapriset har valt ut "Dolt förflutet" som en av 10 nominerade i år. Juryns motivering:

"I Dolt förflutet måste en före detta elitsoldat reda ut den hemlighet hans mor burit på i hela sitt liv. En spännande actionthriller som har utmärkt känsla för miljöer. En riktig bladvändare."

Det är fantastiskt. Men samtidigt inte alls konstigt. De är sååå väl värda denna nominering. Tänk om de vinner? Men du som läser detta. Läs "Dolt förflutet". Jag vill varmt rekommendera den.

Det finns fler människor som fascinerar mig, som drömmer och som har drivet att förverkliga sina drömmar. Som trotsar motgångarna och som trotsar tvivlen. Helena Tinnert är drömmen, drivet och envisheten personifierad. Tillsammans med sin man Pontus driver hon Helena & Pontus Foundation. Projektet WoMensCup som drivs av Helena & Pontus Foundation är imponerande och viktigt.

"Projekt WoMensCup syftar till att förse flickor och unga kvinnor i Afrika med menskoppar, utbilda dem och arbeta bort tabun kring mens. Vi kommer göra allt i vår makt för att underlätta för flickor och unga kvinnors liv så att de kan få vara barn, gå i skolan och skapa en bättre framtid för sig själv och kommande generationer.

Varför menskoppar? Vi bedömer menskoppar som en hållbar lösning och en engångskostnad per flicka eller ung kvinna. Den är återanvändningsbar i upp till 10 år. Den är vänlig mot underlivet.

Eftersom kulturen är en stor utmaning i detta och myterna är så många är detta ett långsiktigt arbete som kräver utbildning och uppföljning på plats i Afrika för de flickor och unga kvinnor som får en menskopp.

Behovet är oändligt och vårt mål är att tillsammans med menskopp.se hjälpa minst 7000 flickor och unga kvinnor de närmsta två åren.

Det är en fantastisk känsla att kunna göra skillnad och om så bara en enda flicka i WoMensCup får en bättre barndom, skolgång och framtid så är vi innerligt tacksamma.

Vi är otroligt tacksamma för alla gåvor; stora som små. Varenda krona gör skillnad!

Swisha gärna till 1230149401

Vill du ge en menskopp swisha 200kr
Vill du ge 5 menskoppar swisha 1000kr
Vill du ge 10 menskoppar swisha 2000kr"

(Från Helena & Pontus Foundations facebooksida:
 https://www.facebook.com/groups/826908194140480/)

Helena föreläser om sina drömmar, om sina med- och motgångar, men framförallt om det som driver henne vidare i livet. Och i sin föreläsning berättar hon också om Projekt WoMensCup. Jag har haft den stora äran att vid ett tillfälle ackompanjera henne med gitarr och sång. Det var en stund som jag aldrig kommer att glömma. En guldstund. Får du möjligheten att lyssna på Helena...gör det. Hennes resa och hennes berättelse är makalös. Och mycket inspirerande.

Imponerad. Fascinerad. Och full av beundran inför människor som drömmer, förverkligar och har drivet. Men hur kan jag då känna lättnad över att inte drömma längre? Och är det egentligen möjligt att sluta drömma? Kan en bara vara nöjd? Kanske finns det inga raka och enkla svar på de frågorna. För mig personligen så är det ändå ganska enkelt. Livet förändras. Erfarenhet och vägval har betydelse. Likaså kraft, energi och i viss mån fokus. Framförallt handlar det nog om att jag redan har uppfyllt min viktigaste dröm. Att finna harmonin i livet. Att vara nöjd.

Jag har inga drömmar längre. Men jag beundrar och gläds med alla drömmare som drömmer och har drivet och envisheten. Ni gör skillnad. Jag följer er med stort intresse. Jag hejar på och hjälper gärna till om jag kan. Jag önskar att ni ska nå era drömmars mål.

"And now I tell you openly
You have my heart so don't hurt me
You're what I couldn't find
A totally amazing mind
So understanding and so kind
You're everything to me"

Krama varandra därute.